MENY
Vet ni vad som hänt i mitt liv på sistone? Jo, jag har bestämt mig för att testa på livet som tamkatt och oj, vad härligt det är. Människorna här är helt överlyckliga över att få klappa mig när de vill och jag kan för mitt liv inte förstå varför jag
hållit dem på halster så många år. Inte nog med det så låter jag dem även borsta mig. Byebye till allt hår som tidigare hamnat i min mage för att sedan komma ut som hårbollar. Det är verkligen mycket smidigare att låta människorna borsta loss
allt löst hår och slänga det.
Människorna här säger att jag är beviset på att alla katter kan bli tama, men att det för vissa tar lite längre tid. De påminner mig om hur jag brukade sitta på de högsta hyllorna och blänga surt på dem medans de städade. Det var
i och för sig länge sen. De senaste åren har jag snubblat runt fötterna på dem och låtit dem lura till sig en klapp eller två i förbifarten, men nu vill jag bli klappad precis hela tiden för att ta igen vad jag missat
under mina skyggisår.
HÄNT I VECKAN
Häromdagen kom en ny kisse hit som har vandrat runt i innerstan åtminstone ett par månader. Katten är grå med lite vitt under hakan, okastrerad och chipad men inte registrerad. Katten är en hane och människorna kallar honom för Boris. Boris
är tam men väldigt blyg. Veterinären tror att han är ca åtta år gammal. Om du vet något om Boris så hör av dig till Kattstödet via Messenger eller [email protected]
Jag hann få en liten skymt av Boris innan han fick flytta in i sitt rum, visst är han stilig?
Nej nu måste jag berätta för mina blyga kattkompisar vilka magiska händer människor har så de också låter sig klappas.
Just det, glömde berätta att vi har fått en ny bädd. Den är stor och mjuk och både jag och gammeltanten Wera älskar den. Vi sover här tillsammans och Wera använder min rumpa som huvudkudde and let’s face it - det är ganska mycket rumpa att
vila huvudet på 😄
Ha det så bra, vi hörs snart igen!
0