Det har varit en tuff vecka här i Spinnis. Häromdagen somnade vår gammeltant Wera in hos veterinären. Hon hade problem med hjärtat och lungorna. Utöver det hade hon även tumörer som växte i hennes redan svaga kropp.

Wera är en av de katter som bott längst här i Follingbo och hon har lämnat ett enormt tomrum efter sig. Hon var även lite av en boss här i Spinnis, just på grund av att hon var äldst av oss alla. Trots att Wera var gammal har hon de senaste åren bjudit
på många skratt när hon fått sina ryck och lekt som en kattunge. Jag och människorna brukade titta på henne långa stunder. "Bättre än bio" sa människorna och jag kunde inte annat än hålla med, även om jag blev helt slut av att se henne springa
omkring.
Wera var den katt som alltid hälsade våra nykomlingar välkomna genom att stryka sig mot dörren till deras rum, som för att säga "välkommen hit lille vän. Här är du trygg".

Hon var alltid så snäll och även om hon aldrig blev helt tam med människorna så märktes det tydligt hur mycket Wera betydde för dem alla. Jag hör när de går omkring här i vårt stall att deras steg blivit lite tyngre, lite tröttare.
Jag vet att Wera inte skulle ha velat att vi fastnade i sorgen, men ett tag till tänker vi sörja. Sen tänker vi minnas henne och hennes vackra personlighet med glädje och ljus.

Ariele och Wera
Det finns en äng bortom horisonten
där finns blott glädje och ingen sorg
Där lever duvan i lag med höken
och hund och katt uti samma korg
Människor av alla de raser
leva tillsammans förutan kiv
Just på den ängen
vill jag leva mitt nästa liv
-Kjell Sjödin
0